Hej på er!
Idag hände något sjukt när jag och Eskil var ute på tur. Vi drog till vårt närmaste skogsområde, promenerade en bit innan vi tillslut slog oss ner för en kaffe-paus.
Men precis när vi skulle hälla upp hörde vi något röra sig i skogen. Först trodde vi att det var en älg, men sen såg vi en hund kika fram mellan träden.
Den började gå rakt mot oss och viftade ivrigt på svansen. Eskil sträckte fram handen, den sniffade lite och satte sig bredvid oss. Jag kunde inte låta bli att klappa och gosa med den medan Eskil kollade om den hade halsband och som tur var fanns en bricka med ett telefonnummer. Eskil ringde (tack och lov för täckning mitt ute i ingenstans). Efter några signaler svarade en kvinna, och så fort Eskil sa att vi hittat en hund hördes lättnaden i hennes röst. Sigge, som han hette, hade sprungit iväg på morgonen under en promenad, och hon hade letat efter honom i flera timmar. Vi föreslog en mötesplats vid en parkering som vi kände till en bit bort.
När vi kom fram såg vi en kvinna stå och spana längs vägen. Så fort hon fick syn på oss ropade hon hans namn. Sigge stannade upp en sekund, men sen for han iväg som en raket och hoppade rakt upp i hennes famn, så himla gulligt. Efter en kort pratstund sa vi hejdå till Sigge och ägaren som tackade oss tusen gånger. Efter detta kände vi oss rätt nöjda med vår dag så vi gick tillbaka till bilen och rullade hemåt. Nu har vi precis gjort hemmagjord pizza som vi ska äta, sen blir det mys framför en film resten av kvällen.
Vi hörs snart igen! Kram!