En släktklenod som ger mig tur

Hej alla!

Idag vill jag dela med mig av en liten hemlighet – eller kanske snarare en följeslagare – som förgyller mina vandringar och som ni har sett glimta till på några av mina bilder. Det handlar om ett alldeles speciellt halsband, ett familjearv som inte bara är otroligt vackert, utan också verkar bära med sig en gnutta tur var jag än går.

Min farmor berättade en gång att halsbandet ursprungligen var en gåva från en norsk kunglighet till min farmors mormors mor. Jag älskar att föreställa mig hur denna kungliga personlighet för många generationer sedan överlämnade smycket – kanske i en storslagen sal, med sprakande eldar och glittrande kronor. Det finns någonting magiskt i tanken på att bära ett smycke med så mycket historia. Och när jag säger magiskt, då menar jag verkligen magiskt: det är som att halsbandet för med sig fint väder överallt där jag vandrar. Visst kan jag ibland mötas av duggregn och dimma, men för det mesta lyckas solen bryta igenom precis när jag som mest behöver det!

Många undrar om jag inte oroar mig för att tappa bort ett så pass värdefullt smycke. Jo, för att vara ärlig så hade jag mina dubier i början. Halsbandet är nämligen värt ett par hundra tusen kronor – inte konstigt att jag var lite rädd att bära med mig en sådan skatt under mina strövtåg genom skog och mark. Men ju mer jag använde det, desto mer blev det en självklar del av min vardag. Det är som om det hör hemma runt min hals. Precis som en skyddande amulett.